Turismen är grädden på moset

Under de senaste åren ett stort fokus i regeringens arbete för landsbygd varit satsningen Matlandet Sverige. Trycket på att sätta vår matkultur på kartan varit enormt. Runt om i Sverige satsar och arbetar mängder med personer och organisationer på matsatsningar och intresset för nyproducerat är stort. Men vilka är egentligen de tänkta konsumenterna och producenterna av den fina, lokala maten?

Två av de seminarier jag besökt under Almedalsveckan är "Hur framskrider arbetet med kulinariska regioner i matlandet Sverige?" och "Hur går man vidare med matlandet Sverige efter valet?". Frågor som diskuterades var bland annat gastronomiska/kulinariska regioner där varje region borde hitta sina egna kulinariska "spjutspetsar" och hur viktig historien bakom maten är.

Under seminarierna saknade jag en diskussion av vem som skulle producera alla våra fina svenska råvaror. I dag står lantbruket inför enorma svårigheter. En av dem är den höga medelåldern på lantbrukare och att vi står inför många generationsskiften. Ett annat problem är höga markpriser och låg lönsamhet, vilket både försvårar för de aktiva och framtida bönderna. Under matlandetdiskussionerna låter det som om andelen lantbrukare är något konstant, i verkligheten lägger många bönder ner.

På seminarierna framhålls det att projekten och producenterna behöver ett starkare affärstänk kring matlandetsatsningarna. En del i det är att företagarna som är med i regionernas projekt både ska kunna och faktiskt vilja förvalta och arbeta med resultaten. Man menar dessutom att Sverige måste bli bättre på paketresor och destinationsutveckling där mat, kultur och den geografiska platsen hänger ihop. Martin Ragnar, debattör och författare argumenterar för användandet av storytelling i marknadsföringssynpunkt. Han menar att producenterna inte ska nöja sig med att säga att brödet är lokalt producerat utan även berätta en historia kring produkten – som att brödet är bakat av ett specifikt sädesslag, på Annas gård och med mormors recept. Att berättelserna är ärliga och trovärdiga är viktigt.

Småskalig produktion och upplevelserna runt den utgör ett mervärde, vilket syns i de höga prisnivåerna. Den som har svårt att få ekonomin att gå ihop kan knappast köpa de fina produkterna för vardagskonsumtion. Så vem produceras matlandetsatsningarna egentligen för? Är det för vardagskonsumenter som bor i området eller för rika turister? Med tanke på det fokus på storytelling och förpackning man har är min analys att det är för stort fokus på att producera för turister. Att lita på att turism ska lösa landsbygdens utmaningar är problematiskt. Kommer det tillräckligt med turister hit året om? Och vad händer med de bygder som inte har någon direkt turistnäring, eller ett intresse av det? 

Bra mat ska självklart kosta och bönderna måste få betalt för sina varor, inte minst om vi vill ha några matproducenter i framtiden. Turismen är viktig och mathantverk har enorma potentialer. Men matlandet måste bygga på en lokal bas. Det viktiga är att vardagskonsumenter och den offentliga sektorn kan äta lokalt - turismen bör vara grädden på moset.